Megastäder

Megastäder

Trots att det idag känns helt naturligt att bo i en storstad har människor faktiskt inte levt på detta sätt i speciellt många år. Genom olika stadier i historien har människors vanor sett radikalt annorlunda ut, och även om många europeiska städer är hundratals år gamla, är det först under de senaste decennierna de blivit verkliga metropoler. Beroende på vilken definition man använder kan man kan säga att Sveriges befolkning till största delen bor på landsbygden, och att vi egentligen bara har tre städer, vilka klassas som ”medelstora” enligt internationella mått. Enligt FN bor bara ca 25 % av Sveriges befolkning i storstäder, men över hela jorden uppskattar man att över 50 % idag bor i storstäder. En annan intressant statistik är att 90 % av denna befolkning bor på 20 % av världens yta. Med andra ord – städerna i dag blir bara tätare och tätare, och landsbygden avbefolkas allt snabbare. Även om befolkningstillväxten har avstannat på en global skala, lever människor längre idag vilket gör att vi fortfarande har en snabbt växande befolkning på över 7 miljarder människor.

Megastäder

Nya urbana miljöer

Med begränsade möjligheter på landsbygden koncentreras alltså dessa människor mer och mer till de städer där möjligheterna till utbildning och jobb finns. Under det senaste decenniet har vissa av världens utvecklingsländer sett resultatet av denna massmigration, där städerna växer i snabbare takt än vad stadsplaneringen hinner med. Detta gör att levnadsstandarden ofta är låg, bostäderna trånga och undermåliga, pendlingstiden lång och föroreningar höga. Vissa länder, som Kina och Indien, har en starkare ekonomisk tillväxt och kan därför möta kraven på kollektivtrafik, bostäder och energi. Andra länder, som Kongo, Bangladesh, Nigeria och Pakistan bland andra, kämpar med balansen i deras kraftigt växande huvudstäder. Utan medveten stadsplanering kommer Kinshasa, Dhaka, Lagos och Karachi stå inför stora problem, vilka blir svårare att lösa ju längre man väntar. I flera afrikanska städer jobbar man nu febrilt med att framför allt lösa de stora kraven på kollektivtrafik, vilket är en bärande grundpelare för människors möjligheter i storstäderna.

Nya urbana miljöer

Mega-städerna blir allt fler

I decennier har nu städer som Tokyo, Shanghai, Delhi, Seoul, Jakarta, Mexiko City och Manilla haft över tio miljoner invånare, flera av dem runt det dubbla. Några av dem, som Tokyo, Shanghai och Seoul har en väl utbyggd infrastruktur samt en ekonomisk styrka som gör att levnadsstandarden är hög trots de många miljonerna som trängs på samma yta. Många nya megastäder, med befolkningar på över 10 miljoner, har dock vuxit så explosionsartat att varken ekonomin, investerande företag eller kollektivtrafiken har hunnit med i utvecklingen. Några undantag är de mycket medvetna kinesiska satsningarna i städer som Shenzhen, Hangzhou, Suzhou, Nanjing och Tianjin bland flera andra, där man etablerar hamnar, tågförbindelser och bygger tunnelbanor i hastig takt. Att flera av dessa ligger ett stenkast från andra megastäder, som Shanghai, Hong Kong och Beijing, gör att de snart kan komma att växa samman till enorma urbana områden, med många miljoner människor som lever tätt inpå varandra. Kina är ett lysande exempel på både lyckad tillväxt och stadsplanering, men samtidigt oroar sig många över de konsekvenser som dessa enorma städer kommer att ha på både människornas och jordens välbefinnande.

Comments are closed.