Graffiti – det urbana uttrycket

Graffiti – det urbana uttrycket

Idag är graffitin internationell och spridd över hela världen. Vart man än åker och vilka länder man än besöker finns där ofta områden fulla av graffiti i de större städerna. Oavsett vad staten och de styrande tycker om uttryckssättet fortsätter graffiti att vara ungdomarnas röst, ett subkulturellt uttryck som ständigt tar sig nya former. Få konstformer kommer med så mycket bagage som graffitin och frågan om det verkligen är konst debatteras flitigt. Genom decennierna har graffitin ofta fått ett negativt rykte, då det kan förknippas med vandalism och skadegörelse. Oavsett vilka åsikter man har om graffiti är det svårt att inte imponeras och fascineras av dessa unika målningar som uppförts med sprayburkar.

USA och hiphop

De första graffitimålningarna målades under 1960-talet och då i USA. En av de första kända konstnärerna gick under namnet Cornbread och var hemmahörande i Philadelphia. Cornbreads stil följdes snart av andra pionjärer, som COPE2 och senare TAKI 183. Det tog inte många år innan graffitin hade spridit sig som en löpeld, och framför allt var det tunnelbanelinjerna som pryddes av målningarna. Den förste att måla en hel tågvagn var Flint 707 år 1973, och efter det startade en inofficiell tävling om att bli King av alla linjer. Den som syntes mest och gjorde störst pjäser över New Yorks tunnelbanelinjer fick kalla sig King. Det dröjde inte länge innan olika graffitikonstnärer hittade sin egen personliga stil och en ny terminologi uppkom kring konsten. Framför allt gör man skillnad på tags, throw-ups och pieces, och den mest kända stilen kanske är wildstyle vilket framför allt gäller bokstäver. Snart övergav man tåglinjerna och gav sig på gatorna vilket gjorde att graffitin blev ännu  mer synlig samt att man kunde skaffa sig större ytor att måla på. Samtidigt uppstod en tydlig koppling mellan graffiti och hiphop, då de båda två uppkom ungefär samtidigt, i samma urbana miljöer, och på något sätt representerade gatans språk och subkulturens röster. Hiphop och graffiti var båda två motståndsrörelser mot den konventionella finkulturen, och både hiphopens texter och graffitins motiv har ofta politiska budskap i centrum.

USA och hiphop

Graffiti är konst, klotter är skadegörelse

När graffitin spred sig utanför USA, bland annat till Sverige under början av 80-talet, insåg snart styrande politiker att det inte gick att stävja uttrycksformen hur mycket man än sanerade och målade över konsten. Efter ett par decennier av nolltolerans började man istället vid millennieskiftet att fundera över hur man kunde kontrollera graffitin, då den uppenbarligen inte skulle dö ut. Sveriges ungdomsminister Lena Hallengren uttryckte sig redan 2002 att man måste göra skillnad på den graffiti som är konst och det klotter som bara är skadegörelse. Graffitins plats i samhället har alltså blivit mer accepterad under de senaste decennierna, och idag finns det flera lagliga väggar på offentliga platser där graffitikonstnärer får uttrycka sig i många europeiska städer. Med brett erkända konstnärer som Banksy, Jean-Michel Basquiat, Keith Haring samt svenska Blue har graffitin accepterats som både ett socialt och konstnärligt fenomen med en tydlig plats i samhället. Några av de kändaste moderna målningarna i världen pryder idag offentliga platser.

Graffiti är konst, klotter är skadegörelse

Comments are closed.